Drabbades av "montesumas hämnd" a la Luang Prabang efter att ha ätit på en indisk restaurang (tror jag). Magen är inte okej än trots tabletter mot diare'.
Annars var resan från Luang Prabang till Vientiane det mest spännande som hänt hittills. Jag skulle bli hämtad vid hotellet mellan 10.00 och 10.30 för transport till tågstationen. Tåget ska gå 12:10 och de här tågen håller tiden! Ingen kom för att hämta mig så jag bad hotellet ringa och kontrollera så de inte hade missat mig. "Ingen fara, han är på väg" var svaret. Väntade ytterligare en kvart, ingen kom. Bad hotellet ringa igen och de ringde till chauffören som dök upp till slut, stressad. Äntligen tänkte jag och pustade ut, för tidigt. Tanken är att chauffören ska ha med sig tågbiljetten till resenärerna och han gav mig den men det var inte min biljett! Den var utställd på en amerikan. Oops. Chauffören ringde till kontoret och de skickade en man med bud på motorcykel. Han kom med en bunt biljetter men ingen var min. "Ok, du får åka till stationen så kommer jag efter med din biljett när jag har hittat den". Sagt och gjort. Iväg till stationen. Stod ensam utanför och väntade på motorcykelbudet. När han dök upp hade han inte hittat min biljett. Jaha, det var den resan tänkte jag. Han hade en annan persons biljett med sig och sa att han skulle få hjälp av en kvinna att fixa min biljett. Så med fem minuters marginal så hade de fått fram en biljett med mitt namn på (ska överensstämma med namn och passnummer). Jag vet inte hur de gjorde men jag kom iväg med tåget ändå. Pust! "I am to old for this shit"!
 |
| Begravningståg genom Luang Prabang. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar