Translate

lördag 3 februari 2018

Manilla, lördag

Efter frukost tog jag en promenad till Starbucks Coffee. Kaffet på hotellet faller mig inte i smaken.
Sen tänkte jag besöka China Town. Det brukar vara intressant att besöka China Town i olika städer. Jag frågade i hotellreceptionen vad de tycker om China Town i Manilla. Ska du verkligen besöka CHINA TOWN? sa de. De sa att jag måste vara försiktigt där. Mycket ficktjuvar bl.a. Ok, men jag vill dit. De hjälpte mig att fixa transport dit med något de kallar "Grab A Car", deras Uber-system. Ett fast pris med någon som är villig att köra dit. Alltså inte taxi. Jag fick betala 152 PHP (cirka 25 SEK) för en trip på cirka en mil. Efter fem minuter så kom det en bil med en ung och trevlig kille som körde. Han uttryckte också tvekan inför China Town. Han sa flera gånger, "Be careful, alot of pick pockets there...". Blev avsläppt vid porten till China Town. Det var så trångt med bilar att det inte gick att åka in i China Town. Det sista chauffören sa när jag klev ur bilen var, "Be careful...". Väldans vad de varnar mig, ska jag behöva vara rädd? Ok, travar så in i China Town. Massor med folk och bilar i ett evigt gytter. En mängd juvelerar- och guldbutiker var det första som mötte mig. Förstås en massa kineser också. Snurrade runt i China Town nån timme, mer var det inte att se. Och inga ficktjuvar som försökte något på mig. Nej, nu skippar jag China Town och åker tillbaka till hotellområdet men hur ska jag ta mig dit? Inte lätt att själv fixa en Grab A Car, om man inte har deras app då förstås. Hm, det där ser ut som en station av något slag. Ja visst, en tågstation på upphöjt spår. Kollar om man kan ta tåget. Efter visst letande vilken station som jag ska åka till så köpte jag en biljett för 20 PHP (3,2 SEK). Packad som en sill åkte jag fem-sex stationer för att sedan byta till ett annat tåg som jag betalade 16 PHP (2,50 SEK) för. Tre stationer senare kunde jag gå sista biten till hotellet. Så för 5,70 SEK tog jag mig en mil med tåg. Jag såg inga andra västerlänning än mig på tågen.

På Starbucks frågar de alltid vad man heter. Så här heter jag i Manilla.

Guld i China Town.

Den lokala mekaniska verkstaden i China Town.

Ett urval av Filippinska mikrobryggeriers öl. IPA bl.a.

1 kommentar: